Vi har ett bra s\u00e4tt att hantera leksaksaff\u00e4rer, som jag \u00e4r oerh\u00f6rt n\u00f6jd med \u2013 \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge, i alla fall. <\/p>\n\n\n\n

Vi brukar inte tillbringa astronomiska m\u00e4ngder tid i butiker tillsammans med barnen, men ibland \u00e4r det liksom sv\u00e5rt att g\u00f6ra annorlunda och barnen kommunicerar ofta och livligt att de vill ha grejer. D\u00e5 brukar jag alltid be att f\u00e5 titta p\u00e5 saken i fr\u00e5ga, kanske byta ett par ord med monsieur om varf\u00f6r den \u00e4r s\u00e5 bra, och sen s\u00e4ger jag nej.<\/p>\n\n\n\n

Jag s\u00e4ger inte \u201cnej, vi ska inte ha n\u00e5nting, l\u00e4gg tillbaka den\u201d och hoppas att detta ska accepteras \u2013 det var trots allt det sista jag sa innan vi gick in i butiken \u2013 f\u00f6r jag vet att om jag l\u00e4gger fram det p\u00e5 det s\u00e4ttet s\u00e5 f\u00e5r jag en arg unge (nuf\u00f6rtiden, ska till\u00e4ggas; f\u00f6rr gick \u00e4ven det bra<\/a>).<\/p>\n\n\n\n

Jag s\u00e4ger \u201cv\u00e4nta s\u00e5 ska jag ta fram telefonen, s\u00e5 tar vi en bild p\u00e5 den och l\u00e4gger den p\u00e5 din \u00f6nskelista\u201d. <\/p>\n\n\n\n