hem fr\u00e5n Teneriffa<\/a>, och pojkarna var h\u00f6geligen engagerade. De fick kl\u00e4 den som de ville, det enda vi satte stopp f\u00f6r var f\u00f6rs\u00f6k till lek med och\/eller f\u00f6rt\u00e4ring av diverse prydnader, samt att korrigera varandras dekorering. <\/p>\n\n\n\nGranen blev f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt vacker. Vi var riktigt n\u00f6jda, s\u00e5 n\u00f6jda att vi inte tog n\u00e5n bild till och med. P\u00e5 grenarna n\u00e4rmast golvet, p\u00e5 varsin sida om granen, h\u00e4ngde jag deras ljusslingor med namn som de f\u00e5tt av morfar och marmor i somras. D\u00e4r satt pojkarna sedan, uppkrupna under granen och t\u00e4nde, och sl\u00e4ckte, och t\u00e4nde, och sl\u00e4ckte \u2013 du minns klippet med Piff & Puff i granen n\u00e4r de uppt\u00e4cker julgransljusen \u2013 och snodde varandras och h\u00f6ll p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n
Andra saker som funnit sin v\u00e4g upp i granen \u00e4r diverse saker med glitter p\u00e5 som de gjort p\u00e5 f\u00f6rskolan, samt en j\u00e4ttepepparkaka med Adrians namn p\u00e5 som han fick p\u00e5 f\u00f6rskolans luciadag.<\/p>\n\n\n\n
Den d\u00e4r pepparkakan, som jag h\u00e4ngde p\u00e5 s\u00e4ker h\u00f6jd, blev naturligtvis m\u00e5ltavla f\u00f6r beundran (p\u00e5 gr\u00e4nsen till dyrkan) och intresse. Simon pratade mycket om hur den kunde vara s\u00e5 stor, hur den satt ihop, om man kunde \u00e4ta \u00e4ven det vita p\u00e5 den och s\u00e5 vidare. Adrian uttryckte hur vacker den var, och Simon fick minsann inte smaka, och s\u00e5 vidare. Och n\u00e4r de inte n\u00e5r det de vill ha, s\u00e5 pillar de p\u00e5 annat som finns inom r\u00e4ckh\u00e5ll ist\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n
Konsekvenser av julmagin<\/h2>\n\n\n\n
Snart d\u00f6k bokst\u00e4verna, som ska t\u00e4cka lamporna p\u00e5 deras ljusslingor, upp p\u00e5 andra st\u00e4llen. Ett tag var de m\u00e5ltavlor i gummisnoddsskjutartr\u00e4ningen. Sen d\u00f6k sj\u00e4lva ljusslingorna upp, naturligtvis med trasiga batterilock, och h\u00e4ngdes runt folks halsar ”som p\u00e5 graaaanen!” och d\u00e5 tog jag dem f\u00f6r gott. Vi virar ingenting runt n\u00e5gons hals. Punkt.<\/p>\n\n\n\n
En kv\u00e4ll, n\u00e4r jag h\u00f6ll p\u00e5 att plocka undan efter middan och Bj\u00f6rn inte var i n\u00e4rheten, gick jag som vanligt och lyssnade p\u00e5 deras lek medan jag gjorde det jag skulle. Jag brukar inte lyssna s\u00e5 mycket p\u00e5 orden som p\u00e5 tonl\u00e4gena. Blir det hetsigt, eller tyst (bevare mig), s\u00e5 g\u00e5r jag och kollar dem. Nu var de glada och engagerade i n\u00e5n gemensam sak, och jag h\u00f6rde dem prata om pepparkakan igen. De ville f\u00f6rst\u00e5s ha den.<\/p>\n\n\n\n
”Nej! Ingen ska smaka p\u00e5 pepparkakan. Den tar vi ner p\u00e5 julafton!” ropade jag fr\u00e5n k\u00f6ket. Det h\u00e4r var en s\u00e5n d\u00e4r grej som man s\u00e4ger ibland utan att ha t\u00e4nkt igenom. Du vet, man hittar p\u00e5 samtidigt som man pratar med best\u00e4md ton f\u00f6r att inte tappa trov\u00e4rdighet.<\/p>\n\n\n\n
”Men … Mamma, vi vill bara k\u00e4nna<\/em> p\u00e5 den,” f\u00f6rklarade Simon s\u00e5 fredligt och pedagogiskt han kunde. <\/p>\n\n\n\n”Ja, jag f\u00f6rst\u00e5r att ni vill det men vi ska inte ta ner den. Det kommer inte h\u00e4nda,” svarade jag s\u00e5 pedagogiskt jag kunde tillbaka och sen hade vi pratat f\u00e4rdigt om den, trodde jag.<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r lugnt, det var ett \u00e4rligt misstag.<\/h2>\n\n\n\n
Jag fortsatte med mitt, och de fortsatte med sitt, dvs glatt och engagerat och gemensamt. Vad h\u00e4rligt det \u00e4r att de kan leka tillsammans s\u00e5h\u00e4r ibland utan att jag m\u00e5ste vara med och passa hela tiden, t\u00e4nkte jag varmt.<\/p>\n\n\n\n
Krasch. <\/strong><\/p>\n\n\n\nTokskrik.<\/strong><\/p>\n\n\n\nJag rusade runt h\u00f6rnet till vardagsrummet och fann julgranen utstr\u00e4ckt p\u00e5 golvet med Adrian p\u00e5 mage intill. Splittret av diverse barnov\u00e4nliga julgransprydnader t\u00e4ckte golvet omkring honom d\u00e4r han h\u00f6gr\u00f6d i ansiktet och med krokodilt\u00e5rarna rullande utf\u00f6r kinderna vr\u00e5lade ut sin \u2013 gissar jag i efterhand \u2013 skr\u00e4ck, sm\u00e4rta och besvikelse mot mig.<\/p>\n\n\n\n
Det finns tillf\u00e4llen d\u00e5 jag \u00e4r extra glad att alltid ha tofflor p\u00e5 f\u00f6tterna under vinterhalv\u00e5ret. Jag vadade fram och lyfte upp min yngste son som visade sig vara helt oskadd.<\/p>\n\n\n\n
”MIN PEPPARKAKAAAA! SIMON SL\u00c4PPTE MIG!”<\/p>\n\n\n\n
Sl\u00e4ppte. Inte knuffade, puttade eller slog. Sl\u00e4ppte<\/em>. Den var ny. Jag satte Adrian p\u00e5 sin stol i k\u00f6ket och tittade p\u00e5 Simon, som satt tyst och blickstilla p\u00e5 soffkanten, drog ett l\u00e5ngsamt andetag och koncentrerade mig p\u00e5 ett neutralt tonl\u00e4ge:<\/p>\n\n\n\n”Vad var det som h\u00e4nde, Simon?”<\/p>\n\n\n\n
”MIN PEPPARKAKAAA \u00c4R TRAAAASIIIIG!!” vr\u00e5lade Adrian fr\u00e5n k\u00f6ket.<\/p>\n\n\n\n
”Simon? Ber\u00e4tta, sn\u00e4lla.”<\/p>\n\n\n\n
”Mamma, jag skulle bara hj\u00e4lpa Adrian.” Det pedagogiska tonl\u00e4get var tillbaka; han upplevde att detta var ett \u00e4rligt misstag.<\/p>\n\n\n\n
”UUUUUU\u00c4\u00c4\u00c4\u00c4\u00c4\u00c4\u00c4\u00c4\u00c4\u00c4!!”<\/p>\n\n\n\n
”Hj\u00e4lpa honom med vadd\u00e5?”<\/p>\n\n\n\n
”Att lyfta upp honom.” O, s\u00e5 pedagogiskt.<\/p>\n\n\n\n
”Lyfta upp?” \u2013 mental paus \u2013 ”Va? Var? Varf\u00f6r?”<\/p>\n\n\n\n
”PEPPARKAAAKAAAAAAA!!”<\/p>\n\n\n\n
”Till pepparkakan.” Min \u00e4ldste kommer bli specialpedagog.<\/p>\n\n\n\n
”Till pepparkakan …” Den neutrala tonen svajade till. ”Menar du nu, att ni b\u00e5da stod p\u00e5 pallen, den<\/em> pallen, tillsammans,” \u2013 det h\u00e4r g\u00e4ller allts\u00e5 en vinglig och mjuk och framf\u00f6r allt sluttande fotpall till en f\u00e5t\u00f6lj \u2013 ”och att du skulle lyfta upp Adrian till pepparkakan?”<\/p>\n\n\n\n”Ja,” svarade Simon som om jag just klarlagt den mest sj\u00e4lvklara av saker.<\/p>\n\n\n\n
”Mhm. Varf\u00f6r?”<\/p>\n\n\n\n
”F\u00f6r att jag ville att han skulle k\u00e4nna p\u00e5 den.”<\/p>\n\n\n\n
”MIN PEPPARKAKA \u00c4R S\u00d6NDEEER!!” fortsatte Adrian att punktera en n\u00e5got tryckt tystnad, under vilken jag sammanbitet betraktade hj\u00e4lten i soffan.<\/p>\n\n\n\n
”K\u00e4nna<\/em> p\u00e5 den …?” sa jag, minus neutral ton. <\/p>\n\n\n\nSimon s\u00e5g os\u00e4ker ut. ”Ja …”, sa han sen medan han med korslagda ben betraktade julgranskadavret p\u00e5 golvet. <\/p>\n\n\n\n
”MIN PEPPARKAKAAA! DEN GICK S\u00d6\u00d6NDEEER!!”<\/p>\n\n\n\n
”SLUTA SKRIKA!” \u2013 klassiker, visst? \u2013 ”INGEN R\u00d6R SIG! NEJ!! DU SITTER KVAR D\u00c4R MEDAN JAG R\u00d6JER UPP EFTER ER!” Den neutrala tonen stod i ljusan l\u00e5ga n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6verr\u00f6sta Adrian och tygla hum\u00f6ret p\u00e5 samma g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
Bj\u00f6rn gjorde entr\u00e9: ”Oj, vad har h\u00e4nt h\u00e4r?” sa han neutralt.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rebyggande \u00e5tg\u00e4rder<\/h2>\n\n\n\n
Det \u00e4r l\u00e4tt att vara efterklok s\u00e5klart, men jag tycker \u00e4nd\u00e5 att vi trots allt inte borde ha v\u00e5gat h\u00e4nga upp glaskulor i granen. Men det har vi \u00e5 andra sidan inte nu l\u00e4ngre, s\u00e5 det l\u00f6ste sig p\u00e5 naturlig v\u00e4g. Att granen skulle v\u00e4lta har naturligtvis figurerat i riskbed\u00f6mningarna, och lite olika f\u00f6rebyggande f\u00f6rslag har varit bland annat att<\/p>\n\n\n\n