Onsdag morgon kommer, jag kliver upp och \u00e5ker iv\u00e4g och k\u00f6per ett sk\u00f6tbord jag hittat p\u00e5 Blocket. Steffi som s\u00e4ljer sk\u00f6tbordet tappar hakan n\u00e4r jag glatt kvittrar att jag \u00e4r ber\u00e4knad till idag, som svar p\u00e5 hennes fr\u00e5ga om hur l\u00e5ngt det \u00e4r kvar.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen innan vi g\u00e5r och l\u00e4gger oss f\u00e5r jag\u00a0en ytterst blygsam liten bl\u00f6dning, och jag har ju l\u00e4st att f\u00f6rlossningen kan starta s\u00e5. Kl 03:26 \u00e4r\u00a0jag fortfarande klarvaken. D\u00e5 har\u00a0jag haft el\u00e4ndiga f\u00f6rv\u00e4rkar sen kl 22 s\u00e5 ofta att det \u00e4r\u00a0st\u00f6rt om\u00f6jligt att hinna sova mellan dem. Jag b\u00f6rjar t\u00e4nka att jag inbillar mig, att det \u00e4r\u00a0n\u00e5t som \u00e4r\u00a0fel, f\u00f6r jag har aldrig haft S\u00c5 ont av dem tidigare och upplever inte riktigt att jag f\u00e5r\u00a0n\u00e5n vila alls nu, s\u00e5 jag b\u00f6rjar klocka dem. Jag f\u00e5r systematiskt vila i 3 minuter mellan varje v\u00e4rk, s\u00e5 jag g\u00e5r upp och g\u00f6r sm\u00f6rg\u00e5sar, bl\u00e4ddrar igenom hela facebook, tar en l\u00e5ng varmdusch, och b\u00f6rjar fram\u00e5t 04:30 desperat leta efter TENS-apparaten. Den st\u00e5r inte att finna n\u00e5gonstans, s\u00e5 jag g\u00e5r\u00a0upp och v\u00e4cker\u00a0Bj\u00f6rn.<\/p>\n
”Var \u00e4r TENS-grejen?”<\/p>\n
”Va?”<\/p>\n
En ny v\u00e4rk, eller vad det nu \u00e4r som h\u00e4nder, br\u00e4nner \u00f6ver ryggen.<\/p>\n
”TENS. Var. \u00c4r. Den.”<\/p>\n
”Jag vet inte. Beh\u00f6ver du den nu? Har du ont?”<\/p>\n
”Aj.”<\/p>\n
”Stackare. Har du foglossning?”<\/p>\n
”Neeeeeej….”<\/p>\n
Han g\u00e5r\u00a0ner och letar, hittar\u00a0den bakom soffan och s\u00e4tter\u00a0sig ner med mig \u2014 som just nu inte har\u00a0ont.<\/p>\n
”Tack, du kan g\u00e5 och l\u00e4gga dig igen nu om du vill, nu har jag n\u00e5t att g\u00f6ra.”<\/p>\n
”Jag k\u00e4nner mig som en skitst\u00f6vel som g\u00e5r och l\u00e4gger sig n\u00e4r du m\u00e5r s\u00e5h\u00e4r… Du m\u00e5ste LOVA att v\u00e4cka mig om det finns n\u00e5nting, n\u00e5nting alls, som jag kan g\u00f6ra!”<\/p>\n
Han g\u00e5r\u00a0upp, jag fipplar med apparaten, f\u00e5r\u00a0inte ig\u00e5ng den och l\u00e4gger\u00a0mig ner i utmattning. D\u00e5 ebbar v\u00e4rkarna ut, och 05:21 blir\u00a0det stilla.<\/p>\n
Den verkliga f\u00f6rlossningsdagen<\/h2>\n
Torsdag morgon kommer, och jag blir bekymrad n\u00e4r Bj\u00f6rn s\u00e4ger att han ska \u00e5ka till jobbet eftersom jag inte har ont l\u00e4ngre. Men han lovar att komma hem s\u00e5 fort jag ber honom, s\u00e5 jag lugnar mig och somnar om. P\u00e5 f\u00f6rmiddagen ringer jag till f\u00f6rlossningen f\u00f6r att f\u00e5 h\u00f6ra att allt \u00e4r\u00a0normalt och det \u00e4r\u00a0det. Det kan dr\u00f6ja ett par dagar till, s\u00e4ger hon. Tack, s\u00e4ger jag.<\/p>\n
Pl\u00f6tsligt \u00e4r det inte l\u00e4ngre ok att f\u00f6rlossningsv\u00e4skan fortfarande inte \u00e4r f\u00e4rdigpackad, att pappret med min blodgrupp f\u00f6rsvunnit i flytten eller att jag fortfarande inte skaffat amnings-bh eller amningslinne. Jag inser att jag inte l\u00e4ngre har all tid i v\u00e4rlden.<\/p>\n
Torsdag blir en sjukligt seg dag. Jag borde packa den d\u00e4r v\u00e4skan men jag vilar och sover i st\u00e4llet s\u00e5 mycket jag kan i r\u00e4dsla f\u00f6r att n\u00e4sta natt ska bli likadan, f\u00f6r trots att hon p\u00e5 f\u00f6rlossningen sagt att det inte startat \u00e4n s\u00e5 vet jag \u00e4nd\u00e5 n\u00e5gonstans att jo, det har det visst.\u00a0Man blir ju kn\u00e4pp av att str\u00f6sova s\u00e5h\u00e4r, kroppen tror att den f\u00e5tt tillr\u00e4ckligt med s\u00f6mn s\u00e5 man somnar inte, men man \u00e4r \u00e4nd\u00e5 helt slut. Trots nattens strapatser skr\u00e4mmer mig inte sm\u00e4rtan. Den var jobbig, jo, men den var ok. Jag \u00e4r s\u00e5 less p\u00e5 att vara h\u00f6ggravid att jag v\u00e4lkomnar den. Jag ser fram emot att snart kunna man\u00f6vrera mitt barn s\u00e5 att det sparkar i luften ist\u00e4llet f\u00f6r\u00a0p\u00e5 mina in\u00e4lvor.<\/p>\n
Torsdag kv\u00e4ll. Vi g\u00e5r och l\u00e4gger oss vid 23, men nu hinner jag inte ligga ner mer \u00e4n en kvart innan jag ger mig och g\u00e5r upp igen. V\u00e4rkarna f\u00f6ljer samma m\u00f6nster som natten innan, fast nu \u00e4r de v\u00e4rre. Mycket v\u00e4rre. Jag f\u00f6rs\u00f6ker hantera dem sj\u00e4lv i kanske en timme innan jag tar mig samman till handling. Jag tar mig upp f\u00f6r trappan till \u00f6verv\u00e5ningen och vr\u00e4ker mig in genom sovrumsd\u00f6rren mitt i en v\u00e4rk. Profylaxfl\u00e5sande och gr\u00e5tande v\u00e4cker jag Bj\u00f6rn.<\/p>\n
V\u00e4rkarna kommer och g\u00e5r\u00a0med 3-5 min mellanrum, och de g\u00f6r\u00a0mer och mer ont. Jag vet att jag f\u00f6r min egen skull m\u00e5ste skriva ner min ber\u00e4ttelse senare, s\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra en mental paus och iaktta sm\u00e4rtan. Alla s\u00e4ger att man inte kan f\u00f6rest\u00e4lla sig den, att den inte g\u00e5r att beskriva, s\u00e5 jag syssels\u00e4tter mig, distraherar mig sj\u00e4lv, med att f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4tta ord p\u00e5 den.<\/p>\n
Hur k\u00e4nns en v\u00e4rk?<\/h3>\n
V\u00e4rken b\u00f6rjar sm\u00e4rtfritt med en sammandragning i livmodern. Livmodern n\u00e5r visserligen l\u00e5ngt \u00f6ver naveln, men sammandragningen k\u00e4nns d\u00e4r livmodern alltid suttit, hela omr\u00e5det nedanf\u00f6r naveln precis d\u00e4r mensv\u00e4rken brukar h\u00e4rja. Den k\u00e4nns som menskramp ungef\u00e4r. Sedan kommer molv\u00e4rken, eller mensv\u00e4rken, och l\u00e4gger sig ovanp\u00e5 krampen. Sedan l\u00e4gger sig ett nytt lager sm\u00e4rta ovanp\u00e5 det, men den h\u00e4r \u00e4r vassare. Som ett band tv\u00e4rs \u00f6ver magen fr\u00e5n h\u00f6ftben till h\u00f6ftben. Det p\u00e5minner om n\u00e4r man ligger hos tandl\u00e4karen och f\u00e5r tandst\u00e4llningen \u2014 r\u00e4lsen \u2014 sp\u00e4nd. Den vassa sm\u00e4rtan kramar om mig p\u00e5 mitten och jag andas som vi fick l\u00e4ra oss p\u00e5 profylaxkursen<\/a>. Nu n\u00e5r sm\u00e4rtan n\u00e4sta fas; utan att n\u00e5gonting g\u00e5r \u00f6ver, skiftar eller avl\u00f6ser f\u00f6reg\u00e5ende lager l\u00e4ggs \u00e4nnu ett vasst band ovanp\u00e5 det f\u00f6rra, men detta f\u00e4ster b\u00e5da sina \u00e4ndar i korsryggen. N\u00e4stan \u00f6gonblickligen fattar korsryggen eld. Jag f\u00f6rs\u00f6ker andas r\u00e4tt, samtidigt som jag frenetiskt masserar ryggslutet och planl\u00f6st\u00a0hasar runt i min atelj\u00e9\u00a0som en skruttig 90-\u00e5ring som f\u00e5tt sin rullator stulen. Benen k\u00e4nns som styltor, det viktiga \u00e4r inte distansen jag tillryggal\u00e4gger utan att skifta vikten fr\u00e5n ena benet till det andra. Jag vaggar fram, Bj\u00f6rn g\u00e5r bredvid och f\u00f6rs\u00f6ker st\u00f6tta. Elden f\u00e5r nu mer fart, n\u00e5gon h\u00e5ller en bl\u00e5slampa mot min rygg och Bj\u00f6rn p\u00e5minner mig om hur man andas. I det h\u00e4r l\u00e4get hoppas jag att jag n\u00e5tt toppen av sm\u00e4rtkurvan. Jag tror att man inte kan ha mer ont, men sm\u00e4rtan som driver mig fram\u00e5t \u00f6ver golvet forts\u00e4tter att stegras i samma fart. Den tar sig in i varje del av mitt v\u00e4sen och trycker mig f\u00f6rbi allt vad profylax, m\u00e5lbilder och glada tankar heter. Jag har slutat vagga, f\u00f6rlamad av l\u00e5gor\u00a0h\u00e4nger jag med ansiktet i Bj\u00f6rns armveck och ylar. Jag skriker inte, min kropp skriker. Det \u00e4r inte mitt val att l\u00e5ta. Efter n\u00e5gra andetag b\u00f6rjar sm\u00e4rtan avta, men jag gr\u00e5ter \u00e4nd\u00e5 av chock och tr\u00f6tthet.<\/p>\n V\u00e4rkarna varar i 30 sekunder upp till 1,5 minut. De flesta h\u00e5ller sig runt minuten och det \u00e4r l\u00e5ng tid n\u00e4r man br\u00e4nnm\u00e4rks i ryggen som ett kreatur. Sedan f\u00e5r jag vila i 3 minuter. P\u00e5 3 minuter f\u00f6rsvinner 30 sek till att gr\u00e5ta klart och andas normalt, resten g\u00e5r till att f\u00f6rs\u00f6ka \u00e4ta av fruktsalladen som Bj\u00f6rn gjort f\u00f6r att jag ska f\u00e5 i mig n\u00e5gonting.<\/p>\n Strax f\u00f6re kl 4 p\u00e5 morgonen ringer vi f\u00f6rlossningen. De s\u00e4ger att det \u00e4r\u00a0on\u00f6digt att komma in redan nu, eftersom v\u00e4rkarna borde\u00a0h\u00e5lla i sig mellan en och tv\u00e5 minuter och mina forfarande \u00e4r\u00a0f\u00f6r korta.<\/p>\n Vi f\u00f6rs\u00f6ker allt vi kan\u00a0komma p\u00e5; TENS, massage, andning, varm dusch, bada… Hon p\u00e5 f\u00f6rlossningen sa att m\u00e5nga tycker att det hj\u00e4lper att bada. Jag klarar inte av att ligga i badet eftersom jag inte kan parera n\u00e5n v\u00e4rk i ryggl\u00e4ge, s\u00e5 jag st\u00e5r p\u00e5 kn\u00e4. Efter ett tag b\u00f6rjar kn\u00e4na ta stryk. Jag f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e5 p\u00e5 kn\u00e4 p\u00e5 golvet med ansiktet i soffan, p\u00e5 kn\u00e4 i soffan h\u00e4ngande \u00f6ver soffkuddar, jag f\u00f6rs\u00f6ker med pilatesboll, k\u00f6ksbord, allt. Till slut \u00e4r\u00a0att vanka planl\u00f6st fram\u00e5t, luta mig mot Bj\u00f6rn och tjuta det enda som g\u00e5r\u00a0att ta sig f\u00f6r n\u00e4r det g\u00f6r\u00a0som mest ont.<\/p>\n Vid kl 13 st\u00e5r jag p\u00e5 kn\u00e4 i badet och peppras av v\u00e4rkar som knappt l\u00e5ter mig \u00e5terh\u00e4mta mig emellan. Sm\u00e4rtan b\u00f6rjar \u00e4ndra karakt\u00e4r; ovanp\u00e5 alla lager trycker det liksom ned\u00e5t inifr\u00e5n. Som om nu b\u00e4ckenet med tillh\u00f6rande sidekicks inte l\u00e4ngre \u00e4r\u00a0ensamma om att b\u00e4ra upp tyngden. Det \u00e4r om m\u00f6jligt \u00e4nnu v\u00e4rre nu och jag b\u00f6rjar m\u00e5 illa av det. Jag tittar upp p\u00e5 klockan och s\u00e4ger kort och enkelt till Bj\u00f6rn:<\/p>\n ”Nej. Jag vill \u00e5ka in nu. Ring taxi. Nu.”<\/p>\n Bj\u00f6rn f\u00e5r fart, \u00e4ntligen har han konkreta uppgifter. Ringa taxi, leta fram v\u00e4ska, kolla packning, plocka fram babyskyddet och s\u00e5 vidare. Jag bara ylar och f\u00f6rs\u00f6ker kl\u00e4 p\u00e5 mig.<\/p>\n Taxin kommer, jag vaggar ut ur huset i 0 km\/h, stannar d\u00e5 och d\u00e5 och exorcerar en ny v\u00e4rk med hj\u00e4lp av yl, ryggmassage, t\u00e5rar och andn\u00f6d.<\/p>\n Taxichauff\u00f6ren \u00e4r en \u00e4ldre herre, lugn och metodisk. Bj\u00f6rn pusslar in mig i baks\u00e4tet d\u00e4r jag inte ens f\u00f6rs\u00f6ker sitta ner. Jag st\u00e5r p\u00e5 kn\u00e4, med armarna \u00f6ver ryggst\u00f6det p\u00e5 passagerarstolen och br\u00f6lar f\u00f6rryckt medan taxichauff\u00f6ren lugnt s\u00e4tter sig till r\u00e4tta.<\/p>\n ”F\u00f6rl\u00e5t”, s\u00e4ger jag s\u00e5 fort jag kan formulera ord. ”Jag kan inte l\u00e5ta bli.”<\/p>\n ”Det \u00e4r ingen fara” skrattar\u00a0han stilla och startar bilen.<\/p>\n ”Vi har INTE br\u00e5ttom”, upplyser jag n\u00e4r bilen rullar ned fr\u00e5n trottoarkanten, och forts\u00e4tter sympatiskt ”STANNA JAG M\u00c5STE KR\u00c4KAS!” n\u00e4r vi kommer ut p\u00e5 stora v\u00e4gen och jag blir \u00e5ksjuk.<\/p>\n Taxiresan p\u00e5 ca 30 min blir\u00a0den v\u00e4rsta upplevelsen jag n\u00e5gonsin haft ombord p\u00e5 ett fordon. Jag kan inte parera v\u00e4rkarna ordentligt och det \u00e4r fullst\u00e4ndigt vidrigt. Varje meter bilen rullar \u00e4r en meter jag slipper g\u00e5, t\u00e4nker jag f\u00f6r jag vill inget hellre \u00e4n att kliva ur och s\u00e4tta eld p\u00e5 el\u00e4ndet. Plastp\u00e5sen som chauff\u00f6ren rotat fram ur bagageluckan f\u00f6r att jag ska ha n\u00e5t att spy i \u00e4r dessutom smutsig och oljig och luktar fanskap.<\/p>\n N\u00e4r vi kommer fram hj\u00e4lper Bj\u00f6rn mig att f\u00e5 p\u00e5 skorna och ta mig ut ur bilen. Jag hinner ta ett lyckligt andetag frisk luft innan n\u00e4sta v\u00e4rk, och p\u00e5 rampen upp till entr\u00e9d\u00f6rren sl\u00e5r det mig pl\u00f6tsligt. Jag kanske blir hemskickad igen<\/i>.<\/p>\n Jag blir hysterisk. Halvv\u00e4gs upp till d\u00f6rren f\u00e5r jag en v\u00e4rk till och nu, s\u00e5 h\u00e4r n\u00e4ra ljuset i slutet av tunneln, dvs ankomsten till sjukhuset, sl\u00e4pper alla h\u00e4mningar \u2014 om jag nu hade n\u00e5gra kvar. Ylandet sjunker i tonart. Tanken p\u00e5 att eventuellt beh\u00f6va s\u00e4tta mig i en taxi, igen, i samma skick kn\u00e4cker mig. Jag bara gr\u00e5ter\u00a0och gr\u00e5ter. N\u00e5gra m\u00e4n som st\u00e5r ute och r\u00f6ker springer fram till oss och h\u00e5ller upp d\u00f6rren.<\/p>\n Vi f\u00e5r\u00a0hj\u00e4lp direkt n\u00e4r vi kommer in \u2014 jag h\u00f6rs nog ganska l\u00e5ngt \u2014 och f\u00e5r\u00a0komma in p\u00e5 ett rum. En barnmorska unders\u00f6ker mig och det visar sig att jag \u00e4r \u00f6ppen 5 cm, \u201cmen med v\u00e4ldigt mjuka kanter, s\u00e5 det kommer nog inte ta s\u00e5 l\u00e5ng tid att \u00f6ppna sig mer” som hon s\u00e4ger.<\/p>\n V\u00e4rkarna blir \u00e4nnu v\u00e4rre, jag trodde inte det gick men det g\u00f6r det. Man ger mig lustgas, jag ser glittrande bl\u00e5 stj\u00e4rnor \u00f6verallt men kan inte avg\u00f6ra om det hj\u00e4lper eller inte. Jag har redan hunnit be om ryggbed\u00f6vning\u00a0och man s\u00e4ger att narkosl\u00e4karen ska\u00a0komma om en kvart, men det tar\u00a0l\u00e4ngre tid \u00e4n s\u00e5. Medan vi v\u00e4ntar tvingas jag ligga p\u00e5 sidan med blottad rygg s\u00e5 att det ska g\u00e5 fort att s\u00e4tta n\u00e5len n\u00e4r l\u00e4karen kommer. V\u00e4rkarna kommer s\u00e5 t\u00e4tt att de g\u00e5r i varandra, och n\u00e4r hon v\u00e4l dyker\u00a0upp ligger\u00a0jag p\u00e5 sidan och vr\u00e5lar saker som ”skjut mig” och ”15 minuter i helvete” rakt in i lustgasmasken.<\/p>\n N\u00e4r epiduralen tar\u00a0b\u00f6rjar sm\u00e4rtan lugna sig n\u00e4stan direkt. Efter inte l\u00e5ng tid klarar jag v\u00e4rkarna utan lustgas. De l\u00e5ter mig \u00e5terh\u00e4mta mig lite innan de s\u00e4ger att det vore bra om jag kunde komma upp fr\u00e5n britsen och h\u00e5lla mig uppr\u00e4tt.<\/p>\n De l\u00e4mnar mig och Bj\u00f6rn ensamma ett tag med en tallrik sm\u00f6rg\u00e5sar och saft. Jag st\u00f6djer mig p\u00e5 armarna i g\u00e5stolen och mular i mig kn\u00e4ckemacka, vi pratar om utsikten, Bj\u00f6rn st\u00e5r bredvid mig. Barnmorskan hinner vara borta i kanske 10 minuter och jag hinner \u00e4ta en halv sm\u00f6rg\u00e5s innan jag g\u00f6r en paus mitt i en tugga, tittar f\u00f6rv\u00e5nat f\u00f6rst p\u00e5 Bj\u00f6rn och sedan mot min mage, sedan p\u00e5 Bj\u00f6rn. Vattnet g\u00e5r. Som p\u00e5 film.<\/p>\n ”Oj”, s\u00e4ger jag. Bj\u00f6rn trycker p\u00e5 larmklockan och de kommer tillbaka direkt.<\/p>\n ”Mina strumpor \u00e4r plaskbl\u00f6ta”, upplyser jag barnmorskan, f\u00f6r det \u00e4r f\u00f6r mig det viktigaste att ta itu med just nu eftersom mina f\u00f6tter annars kommer att bli kalla. Jag gillar inte att vara kall om f\u00f6tterna. Barnmorskan fejar med s\u00e4ngen ist\u00e4llet tillsammans med sjuksk\u00f6terskan, och s\u00e4ger \u00e5t mig att ta mig upp i den.<\/p>\n ”Javisst”, kvittrar jag och f\u00f6rs\u00f6ker bestiga denna enorma m\u00f6bel utan framg\u00e5ng. Jag f\u00e5r hj\u00e4lp, man knuffar upp mig. ”Mina strumpor …” forts\u00e4tter jag d\u00e4r jag nu st\u00e5r p\u00e5 alla fyra i s\u00e4ngen och hoppas att n\u00e5n ska reagera. Det \u00e4r det ingen som g\u00f6r, ist\u00e4llet monterar man sladdar i mitt underliv. Jag fr\u00e5gar vad som h\u00e4nder och f\u00e5r svar, men fattar inte. N\u00e5nting om barnets puls. Jag sl\u00e4pper det och t\u00e4nker p\u00e5 mina kalla f\u00f6tter.<\/p>\n Ungef\u00e4r h\u00e4r blir min uppfattning av tid och rum s\u00e5 pass f\u00f6rvirrad att det blir om\u00f6jligt att h\u00e4nga med helt och h\u00e5llet. Jag st\u00e5r p\u00e5 kn\u00e4 i s\u00e4ngen och h\u00e4nger med armarna \u00f6ver ryggst\u00f6det. Krystv\u00e4rkarna drar ig\u00e5ng. Mellan v\u00e4rkarna \u00e4ter jag vidare p\u00e5 min kn\u00e4ckemacka och dricker bl\u00e5b\u00e4rssoppa ur ett sugr\u00f6r. Jag talar om f\u00f6r min barnmorska att hon har fantastiskt h\u00e5r. Hon skrattar. Min barnmorska \u00e4r fantastisk hela hon. N\u00e4r det \u00e4r som v\u00e4rst s\u00e4tter hon en tumme mellan mina \u00f6gonbryn och masserar, och en k\u00e4nsla av avslappning sprider sig fr\u00e5n pannan och ner i axlarna. Jag fr\u00e5gar henne vad det \u00e4r f\u00f6r indiangrepp hon anv\u00e4nder. Hon \u00e4r glad att det hj\u00e4lper, s\u00e4ger hon. De fr\u00e5gar om jag vill prova f\u00f6rlossningspallen en stund, och jag ser framf\u00f6r mig alla olika f\u00f6rlossningspositioner och stationer det har sagts att man kan avverka i ett f\u00f6rlossningsrum innan det \u00e4r \u00f6ver. Jaa \u2026 det kan jag v\u00e4l. Varf\u00f6r inte? Jag tar en v\u00e4rk till p\u00e5 s\u00e4ngen, kr\u00e5nglar mig ner och f\u00e5r hj\u00e4lp att s\u00e4tta mig till r\u00e4tta p\u00e5 pallen. Bj\u00f6rn placeras bakom mig, han h\u00e5ller om mig och st\u00f6ttar. Jag tar n\u00e5gra f\u00e5 v\u00e4rkar p\u00e5 pallen, de blir mer intensiva. Sedan b\u00f6rjar det g\u00f6ra ordentligt ont igen. Det \u00e4r en ny sm\u00e4rta, den sitter liksom i huden, och inuti, och \u00f6verallt utom i magen d\u00e4r den v\u00e4lsignade (halleluja) ryggbed\u00f6vningen\u00a0fortfarande sl\u00e5ss f\u00f6r mig.<\/p>\n Luddigt f\u00f6rv\u00e5nat h\u00f6r jag mig sj\u00e4lv vr\u00e5la avgrundsvr\u00e5l \u00e4nda fr\u00e5n t\u00e5rna, och fascineras \u00f6ver att min kropp tagit \u00f6ver kontrollen \u00f6ver sig sj\u00e4lv.<\/p>\n \u201cMan ser huvudet\u201d s\u00e4ger n\u00e5gon.<\/p>\n Va? Vadd\u00e5 huvudet? Jag \u00e4r inte ens s\u00e4ker p\u00e5 att jag vill f\u00f6da p\u00e5 pallen. Jag misst\u00e4nker att olika f\u00f6rs\u00f6k till kommunikation g\u00f6rs med mig men allt \u00e4r f\u00f6rvirring och det g\u00f6r s\u00e5 ont.<\/p>\n \u201cDET G\u00d6R ONT!\u201d vr\u00e5lar jag i falsett f\u00f6r s\u00e4kerhets skull. Kanske var det inte tydligt f\u00f6r personalen. Jag hoppas att de ska g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t det, h\u00e5lla emot eller n\u00e5t, men icke. Jag lutar mig bak\u00e5t \u00e4nnu mer och k\u00e4nner Bj\u00f6rn h\u00e4nder p\u00e5 varsin sida om mitt huvud. Jag k\u00e4nner \u00e4ven att han andas genom n\u00e4san och den anv\u00e4nda luften tr\u00e4ffar mig rakt i nyllet. Han stj\u00e4l mitt syre!<\/i> Jag blir f\u00f6rbannad. Jag m\u00e5 sakna kontroll \u00f6ver resten av kroppen men armarna \u00e4r fortfarande mina. Jag ser honom inte, s\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e5 bakom mig d\u00e4r jag tror att hans huvud befinner sig men jag \u00e4r mitt i en krystv\u00e4rk och missar s\u00e5 grovt att jag till och med fattar det sj\u00e4lv.<\/p>\n \u201cANDAS INTE P\u00c5 M\u00c4J!\u201d br\u00f6lar\u00a0jag mitt p\u00e5 v\u00e4rktoppen och k\u00e4nner hur Bj\u00f6rn vrider huvudet \u00e5t sidan.<\/p>\n \u201cOm du tittar ner nu Lisa s\u00e5 ser du huvudet\u201d, s\u00e4ger barnmorskan. Vems j\u00e4vla huvud pratar vi om? Jag fattar vems efter att ha f\u00e5tt det upprepat men \u00e4r inte intresserad. Jag \u00e4r fan upptagen, t\u00e4nker jag. Det d\u00e4r \u00e4r inte en bild jag vill ha p\u00e5 n\u00e4thinnan just nu. Inte en grej till att hantera.<\/p>\n Min uppfattningsf\u00f6rm\u00e5ga sk\u00e4rper till sig n\u00e4r barnmorskan entr\u00e4get upprepar mitt namn tills jag ser henne i \u00f6gonen. Ungef\u00e4r nu uppt\u00e4cker jag att det finns 2 kvinnor till i rummet, de h\u00e5ller i en fot var. Mina f\u00f6tter, allts\u00e5. Lisa, s\u00e4ger hon, nu m\u00e5ste du ta i. P\u00e5 n\u00e4sta v\u00e4rk tar du i och hj\u00e4lper till allt vad du kan. Jag nickar och stirrar. Alla v\u00e4ntar och h\u00e5ller andan.<\/p>\n Det kommer ingen v\u00e4rk. Det blir en kort paus, d\u00e4r jag skr\u00e4ckslaget \u00e4r p\u00e5 vippen att h\u00e4va ur mig ett \u201cannars d\u00e5?\u201d, innan den kommer och drar med sig allting \u00f6ver mig; kramp, sm\u00e4rta, vrede, f\u00f6rvirring.<\/p>\n Ov\u00e4sen.<\/p>\n Barnskrik, observerar jag. Jag blundar fortfarande n\u00e4r man l\u00e4gger honom p\u00e5 min mage. Varm, r\u00f6rlig, h\u00f6gljudd. Jag fattar ingenting. Jag f\u00e5r g\u00e5 fr\u00e5n pallen till s\u00e4ngen, med lilla honom i en filt i famnen. Vi sitter fortfarande ihop.<\/p>\n Jag stirrar p\u00e5 honom. Han skriker och hackar med huvudet mot mig.<\/p>\n \u201c\u00c5h titta han s\u00f6ker redan\u201d, s\u00e4ger barnmorskan och hj\u00e4lper honom mot br\u00f6stet. Jag h\u00e5ller i, och stirrar, medan lilla han f\u00e5r tag och blir tyst.<\/p>\n Jag fattar ingenting.<\/p>\n Jag konstaterar att jag inte fattar n\u00e5gonting, och att jag nu m\u00e5ste omdefiniera bilden av mig sj\u00e4lv. Jag \u00e4r mamma. Jag stirrar och inser att det v\u00e4rsta som jag i min vildaste fantasi kunde f\u00f6rest\u00e4lla mig f\u00f6rut nu bleknar j\u00e4mf\u00f6rt med blotta tanken p\u00e5 att n\u00e5got skulle h\u00e4nda honom. Jag kan inte kalla det \u00f6gonblicklig k\u00e4rlek, men jag kan kalla det \u00f6gonblicklig insikt om att jag inte kan leva utan honom.<\/p>\n Jag \u00e4r lycklig. Jag \u00e4r chockad. Jag \u00e4r tr\u00f6tt.<\/p>\n Bj\u00f6rn ler t\u00e5r\u00f6gt.<\/p>\n Ett och ett halvt \u00e5r senare fick han en lillebror. Tv\u00e5ans f\u00f6rlossning gick betydligt fortare, och \u00e4ven det \u00e4r en positiv f\u00f6rlossningsber\u00e4ttelse. Du hittar den h\u00e4r: F\u00f6rlossningsber\u00e4ttelse \u2013 andra barnet<\/a>.<\/p>\nVi \u00e4r kvar hemma<\/h3>\n
Taxiresan<\/h3>\n
F\u00f6rlossningen<\/h2>\n
![\"f\u00f6rlossningsber\u00e4ttelse\"](\"https:\/\/mammatrams.files.wordpress.com\/2015\/04\/fc3b6rlossningsberc3a4ttelse.jpg\")
<\/p>\nL\u00e4s ocks\u00e5<\/h2>\n
\n