Notice: Function _load_textdomain_just_in_time was called incorrectly. Translation loading for the facebook-pagelike-widget domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 6114 Notice: Function _load_textdomain_just_in_time was called incorrectly. Translation loading for the wp-2fa domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 6114 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php:6114) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1893 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php:6114) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1893 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php:6114) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1893 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php:6114) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1893 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php:6114) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1893 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php:6114) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1893 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php:6114) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1893 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/functions.php:6114) in /customers/b/7/3/mammatrams.se/httpd.www/wp-includes/rest-api/class-wp-rest-server.php on line 1893 {"id":3791,"date":"2016-12-06T20:56:24","date_gmt":"2016-12-06T19:56:24","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mammatrams.se\/?page_id=3791"},"modified":"2019-05-22T14:17:00","modified_gmt":"2019-05-22T12:17:00","slug":"forlossningsberattelse-andra-barnet","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.mammatrams.se\/min-bild-av-graviditet\/forlossningsberattelse-andra-barnet\/","title":{"rendered":"F\u00f6rlossningsber\u00e4ttelse \u2013 andra barnet"},"content":{"rendered":"

Det h\u00e4r \u00e4r ber\u00e4ttelsen om hur mitt andra barn kom till v\u00e4rlden. Min f\u00f6rsta f\u00f6rlossningsber\u00e4ttelse kan du l\u00e4sa\u00a0h\u00e4r<\/a>, om du vill. Den ber\u00e4ttelsen b\u00f6rjar s\u00e5h\u00e4r, och med risk f\u00f6r upprepning \u00e4r det l\u00e4mpligt \u00e4ven denna g\u00e5ng:<\/p>\n

De s\u00e4ger att ingen f\u00f6rlossning \u00e4r den andra lik. Min upplevelse \u00e4r allts\u00e5 unik \u2014 precis som alla andras.
\nDe s\u00e4ger att man inte kan f\u00f6rst\u00e5 om man inte g\u00e5tt igenom det sj\u00e4lv och\u2026 ja, s\u00e5 \u00e4r det kanske. Jag ska s\u00e4tta ord p\u00e5 min upplevelse i alla fall, f\u00f6r att se om det inte \u00e4nd\u00e5 g\u00e5r att f\u00f6rmedla. Det \u00e4r intimt, och det \u00e4r inte kul, s\u00e5 om du som l\u00e4ser detta har en f\u00f6rlossning framf\u00f6r dig s\u00e5\u2026 ja, jag ska inte v\u00e4lja \u00e5t dig men t\u00e4nk p\u00e5 att hur vidrigt det \u00e4n l\u00e5ter s\u00e5 \u00e4r det sant som de s\u00e4ger, i alla fall n\u00e4r de s\u00e4ger att det \u00e4r v\u00e4rt allt.
\nAllt, och \u00e4nnu mer.<\/p><\/blockquote>\n
Kom ih\u00e5g att det h\u00e4r \u00e4r en lycklig ber\u00e4ttelse, det \u00e4r inte en skr\u00e4ckhistoria som m\u00e5nga f\u00f6rlossningsber\u00e4ttelser \u00e4r.<\/p>\n
F\u00f6rv\u00e4ntningar<\/h2>\n
Jag hade knappt f\u00f6rberett mig alls den h\u00e4r g\u00e5ngen. Inf\u00f6r min f\u00f6rsta f\u00f6rlossning gick vi p\u00e5 profylaxkurs och f\u00f6rlossningskurs, vi l\u00e4ste varsin bok i \u00e4mnet, skrev ett f\u00f6rlossningsbrev och pratade mycket. Jag \u00e4r glad att vi gjorde det, f\u00f6r det var till stor hj\u00e4lp.<\/p>\n
Den h\u00e4r g\u00e5ngen gjorde vi inget av det. Eller jo, allts\u00e5 vi pratade ju om det en del. Jag ventilerade min oro, Bj\u00f6rn f\u00f6rs\u00f6kte lugna mig med logik och diverse mindfulnessinspirerade argument \u00e0 la vi-f\u00e5r-ta-det-som-det-kommer och det-kommer-att-g\u00e5-bra.<\/p>\n
Det enda jag egentligen t\u00e4nkte, konkret, var att jag inte kunde ha n\u00e5gra som helst f\u00f6rv\u00e4ntningar. Ingen f\u00f6rlossning \u00e4r den andra lik, remember? Jag s\u00e5g det som att det skulle bli som om jag aldrig hade gjort det f\u00f6rut. Det enda jag visste med s\u00e4kerhet var sm\u00e4rtan.<\/p>\n
Vi fr\u00e4schade upp minnet genom att g\u00e5 igenom att g\u00e5 igenom profylaxen (”Kommer du ih\u00e5g hur man g\u00f6r? \u2013Ja, g\u00f6r du? \u2013Ja. \u2013Bra.”), jag tittade p\u00e5 omslaget p\u00e5 boken jag l\u00e4st sist och avgjorde att jag inte pallade att l\u00e4sa klart den, och s\u00e5 repeterade jag f\u00f6rlossningsreglerna f\u00f6r Bj\u00f6rn;<\/p>\n
\n
Jag vill inte v\u00e4nta hemma lika l\u00e4nge, jag vill under inga omst\u00e4ndigheter genomleva samma helvetesresa med taxin som sist. Det \u00e4r inte en orimlig regel eller f\u00f6rv\u00e4ntan; jag v\u00e4ljer ju sj\u00e4lv.<\/li>\n
Jag vill ha ryggbed\u00f6vning. Det \u00e4r en rimlig f\u00f6rv\u00e4ntan, jag har sagt till i f\u00f6rv\u00e4g hos barnmorskan vid det senaste bes\u00f6ket och jag siktar p\u00e5 den som man siktar p\u00e5 stranden n\u00e4r man fallit \u00f6ver bord.<\/li>\n
Bj\u00f6rn\u00a0f\u00e5r under inga omst\u00e4ndigheter (utom om\u00a0han blir beordrad\u00a0av personalen) st\u00e4lla sig s\u00e5 att han ser det barnmorskan ser. \u00c5terigen rimligt, detta \u00e4r ju en av f\u00e5 saker som Bj\u00f6rn kan kontrollera.<\/li>\n<\/ol>\n
Ut\u00f6ver dessa 3 punkter hade jag inga f\u00f6rv\u00e4ntningar. Jag var r\u00e4dd, precis som sist, men av andra anledningar. Den h\u00e4r g\u00e5ngen var det mera ”t\u00e4nk om”, eftersom jag trots allt hade en uppfattning om ungef\u00e4r vad som skulle ske.<\/p>\n
F\u00f6rv\u00e4rkar<\/h2>\n
Jag har haft f\u00f6rv\u00e4rkar l\u00e4nge, l\u00e4ngre \u00e4n sist. Flera veckor nu. I b\u00f6rjan var de sm\u00e4rtfria, magen drar ihop sig och blir h\u00e5rd och sen sl\u00e4pper det igen. Lite d\u00e5 och d\u00e5, men mest n\u00e4r vi g\u00e5tt till s\u00e4ngs och ska f\u00f6rs\u00f6ka sova. N\u00e4r jag har en vecka kvar p\u00e5 jobbet \u00e4r de inte sm\u00e4rtfria l\u00e4ngre. Inte s\u00e5 att jag tappar andan eller s\u00e5 men de g\u00f6r lite ont, tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att man ska tappa koncentrationen p\u00e5 det man g\u00f6r.<\/p>\n
F\u00f6r\u00e4ldraledighet<\/h2>\n
Jag g\u00e5r p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldraledighet 2 veckor f\u00f6re ber\u00e4knat f\u00f6rlossningsdatum. Jag \u00e4r tr\u00f6ttare, mer sliten, och har mer ont \u00e4n sist. F\u00f6rsta veckan hemma k\u00e4nns det som om kroppen provstartar f\u00f6rlossningen ungef\u00e4r varannan dag. F\u00f6rv\u00e4rkarna \u00e4r intensiva, mer sm\u00e4rtsamma och bitvis regelbundna men de tippar aldrig \u00f6ver till det som jag uppfattar som en ”\u00e4kta” v\u00e4rk, det vill s\u00e4ga n\u00e4r de b\u00f6rjar k\u00e4nnas \u00e4ven i ryggen.<\/p>\n
Jag f\u00f6rs\u00f6ker vila, f\u00f6rs\u00f6ker att inte g\u00f6ra s\u00e5 mycket alls. Trots det \u00e5ker jag till stan och lunchar med en kompis p\u00e5 m\u00e5ndagen, och det k\u00e4nns som om Tv\u00e5an s\u00f6ker utg\u00e5ngen genom att l\u00e4gga hela sin tyngd p\u00e5 den n\u00e4r jag r\u00f6r mig. Lunchen var mysig, jag \u00e4r glad att jag \u00e5kte dit men jag \u00e5ker inte hemifr\u00e5n mycket mer dagarna efter den.<\/p>\n
\u00c4kta v\u00e4rkar<\/h2>\n
P\u00e5 torsdag eftermiddag \u00e4r mamma h\u00e4r, som hon brukar, och umg\u00e5s med Simon. Jag g\u00e5r runt och plockar, och m\u00e5ste pl\u00f6tsligt stanna f\u00f6r att det g\u00f6r svinont i benet.<\/p>\n
”\u00c4r det magen??” fr\u00e5gar mamma sp\u00e4nt n\u00e4r jag tv\u00e4rnitar och grimaserar mitt i ett steg.<\/p>\n
”Nej nej, det \u00e4r benet. Har inget med magen att g\u00f6ra alls. Ingen aning om vad det \u00e4r, d\u00e4remot.”<\/p>\n
”Det kan vara magen \u00e4nd\u00e5”, s\u00e4ger hon och ber\u00e4ttar n\u00e5t om n\u00e5n bekant\/artikel\/allm\u00e4nt k\u00e4nt medicinskt faktum som styrker att det kan vara ett tecken p\u00e5 att f\u00f6rlossningen \u00e4r p\u00e5 g. Jag tar det med en grov nypa salt.<\/p>\n
P\u00e5 kv\u00e4llen b\u00f6rjar mina f\u00f6rv\u00e4rkar igen. Jag ligger i soffan med Bj\u00f6rn, vi kollar p\u00e5 film. Efter en stund l\u00e4gger jag m\u00e4rke till hur f\u00f6rv\u00e4rkarna liksom b\u00f6rjat eka svagt i korsryggen, och jag vet. Jag vet, men s\u00e4ger ingenting f\u00f6r jag vill inte ropa hej \u00e4n.<\/p>\n
V\u00e4rkarna smyger sig tydligare, det \u00e4r som om varje f\u00f6rv\u00e4rk l\u00e4gger sina h\u00e4nder mot min rygg f\u00f6r att f\u00e5 st\u00f6d. Det g\u00f6r inte ondare \u00e4n vanligt, jag koncentrerar mig p\u00e5 filmen och t\u00e4nker att det \u00e4nd\u00e5 kan dr\u00f6ja 2 dagar till, med tanke p\u00e5 hur det var sist.<\/p>\n
Runt 22:30 st\u00e5r vi och borstar t\u00e4nderna i badrummet. V\u00e4rkarna k\u00e4nns mer, de k\u00e4nns ganska regelbundna och Bj\u00f6rn f\u00e5ngar en grimas i spegeln.<\/p>\n
”Har du ont?” fr\u00e5gar han.<\/p>\n
”Jag har v\u00e4rkar”, svarar jag. Han g\u00f6r ingenting med den informationen, han tror jag menar samma sak som vanligt de senaste veckorna. Jag vill fortfarande inte ropa hej, men till\u00e4gger \u00e4nd\u00e5:<\/p>\n
”Det k\u00e4nns som riktiga v\u00e4rkar.”<\/p>\n
Latensfas<\/h2>\n
Vi g\u00e5r till s\u00e4ngs, men v\u00e4rkarna blir f\u00f6r intensiva f\u00f6r att inte st\u00f6ra Bj\u00f6rn s\u00e5 jag g\u00e5r upp igen. Jag vet att jag kommer att f\u00e5 vara vaken ganska l\u00e4nge, kanske hela natten, men jag har inte en tanke p\u00e5 att ringa till f\u00f6rlossningen. Det \u00e4r alldeles f\u00f6r tidigt. Jag vill inte vara p\u00e5 sjukhuset flera dagar innan bebisen kommer, det skulle bli flera dagar utan Simon och det vill jag inte.<\/p>\n
N\u00e5gonstans, l\u00e5ngt bakom alla tankar, minns jag att jag inte kan ta f\u00f6r givet att det kommer ta l\u00e5ng tid bara f\u00f6r att det gjorde det sist. Alla s\u00e4ger att det i regel g\u00e5r snabbare andra g\u00e5ngen. Jag tar en l\u00e5ng varmdusch, tv\u00e4ttar h\u00e5ret och f\u00f6rs\u00f6ker samla mig. V\u00e4rkarna blir snabbt v\u00e4rre, jag kan inte st\u00e5 still n\u00e4r de f\u00f6rs\u00f6ker krama av mig p\u00e5 mitten men jag tar dem med ro, eftersom jag minns hur ofattbart mycket v\u00e4rre det kommer att bli. \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge fl\u00e5sar jag bara, t\u00e4nker jag. Jag avgrundsylar inte.<\/p>\n
Men … allts\u00e5 de blir v\u00e4rre ganska fort. Jag g\u00e5r ur duschen, kl\u00e4r mig besv\u00e4rligt, s\u00e4tter mig vid k\u00f6ksbordet och b\u00f6rjar klocka dem i appen. H\u00e4r syns\u00a0v\u00e4rkens l\u00e4ngd \u2013 v\u00e4rkvila \u2013 tid mellan v\u00e4rkar<\/strong>, med den f\u00f6rsta v\u00e4rken nederst.<\/p>\n
$\"varkarbete-4\"$ <\/p>\n
I processen b\u00f6rjar jag tvivla. Det kanske g\u00e5r fortare den h\u00e4r g\u00e5ngen, allts\u00e5 j\u00e4ttemycket fortare? I den h\u00e4r farten kommer jag tappa kontrollen \u00f6ver situationen om bara n\u00e5gon timme. Jag ringer mamma.<\/p>\n
”Jag tror det \u00e4r bra om du kommer hit.”<\/p>\n
”Jaha? Um… vad \u00e4r klockan?” undrar min k\u00e4ra mor nyvaket och irrelevant.<\/p>\n
”Halv ett.”<\/p>\n
”P\u00e5 natten?”<\/p>\n
”Ja, mamma. Klockan \u00e4r halv ett p\u00e5 natten. Det \u00e4r nog bra om du kommer \u00f6ver, f\u00f6r s\u00e4kerhets skull.”<\/p>\n
”Ska jag komma nu menar du? Jag ska bara kl\u00e4 p\u00e5 mig s\u00e5 kommer jag.”<\/p>\n
Jag klarar samtalet utan v\u00e4rkar, tack och lov. Jag klockar vidare.<\/p>\n
$\"varkarbete-3\"$ <\/p>\n
Nu g\u00e5r det inte l\u00e4ngre. N\u00e5got m\u00e5ste g\u00f6ras. Jag tar mig upp till Bj\u00f6rn, t\u00e4nder taklampan och v\u00e4ser \u00e5t honom att jag har j\u00e4vligt ont.<\/p>\n
”Ojd\u00e5”, s\u00e4ger han och ligger kvar. Jag f\u00f6rst\u00e5r att han \u00e4r inst\u00e4lld p\u00e5 att det h\u00e4r kommer att ta flera dagar, precis som jag var f\u00f6r ett par timmar sedan.<\/p>\n
”Nu! Jag har ont nu! Mamma \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hit! Ring f\u00f6rlossningen!”<\/p>\n
En ny v\u00e4rk tar ett j\u00e4rngrepp om mig och det k\u00e4nns som att jag inte f\u00e5r i mig n\u00e5got syre n\u00e4r jag andas. Jag skyndar fram mot f\u00f6nstret, \u00f6ppnar det p\u00e5 gl\u00e4nt och h\u00e4nger p\u00e5 armarna mot f\u00f6nsterbr\u00e4dan. Den kalla luften hj\u00e4lper lite, jag kan inte vara tyst l\u00e4ngre utan fl\u00e5sar, st\u00f6nar och hoar ut mot grannarna f\u00f6r att inte v\u00e4cka Simon. Bj\u00f6rn masserar mig i ryggen och s\u00e4ger att vi borde kolla hur l\u00e5ngt det \u00e4r mellan v\u00e4rk…<\/p>\n
”H\u00c4R!!” fr\u00e4ser jag och h\u00e5ller upp mobilen mot honom.<\/p>\n
”Oj, ok,” s\u00e4ger han och ringer f\u00f6rlossningen.<\/p>\n
Mamma kommer in genom d\u00f6rren och tar \u00f6ver massagen av min stackars rygg. Bj\u00f6rn pratar med sjukhuset, jag fl\u00e5sar och piper, och s\u00e5 h\u00e5ller Bj\u00f6rn fram sin telefon mot mig.<\/p>\n
”H\u00f6gtalartelefon”, s\u00e4ger han. ”Det \u00e4r nog b\u00e4st att du f\u00e5r prata direkt med henne.”<\/p>\n
Jag h\u00f6r henne fr\u00e5ga hur l\u00e5ngt det \u00e4r mellan v\u00e4rkarna, hur l\u00e4nge jag haft dem, och sedan h\u00f6r hon mig kv\u00e4va tjut och klagan i luren under n\u00e4sta v\u00e4rk som \u00e4r farligt n\u00e4ra den d\u00e4r gr\u00e4nsen som jag inte vill n\u00e5 f\u00f6rr\u00e4n\u00a0efter<\/em>\u00a0taxiresan.<\/p>\n
Jag blir med ens r\u00e4dd, och b\u00f6rjar gr\u00e5ta.<\/p>\n
”Vad \u00e4r det du \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r?” fr\u00e5gar hon i luren.<\/p>\n
”TAXIRESAN!” tjuter jag medan mamma kommer p\u00e5 att g\u00e5 och st\u00e4nga d\u00f6rren till Simons rum.<\/p>\n
Den sn\u00e4lla damen p\u00e5 BB Stockholm s\u00e4ger att hon inte kan ta emot mig nu, hon har helt fullt, men att hon pratar med Danderyd samtidigt och att de har en plats som v\u00e4ntar p\u00e5 mig. Vi l\u00e4gger p\u00e5, och Bj\u00f6rn ringer taxin.<\/p>\n
Taxiresan<\/h2>\n
Kl 01:30 kl\u00e4ttrar jag in i taxins baks\u00e4te och s\u00e4tter mig p\u00e5 kn\u00e4, med kn\u00e4na brett is\u00e4r och armarna runt passagerarstolen fram.<\/p>\n
”Vi har br\u00e5ttom”, s\u00e4ger jag n\u00e4r chauff\u00f6ren backar ut fr\u00e5n grusg\u00e5ngen. Jag vet inte varf\u00f6r jag s\u00e4ger det egentligen, mer \u00e4n att en sekund mer \u00e4n n\u00f6dv\u00e4ndigt i taxin \u00e4r fullst\u00e4ndigt\u00a0oacceptabelt.<\/p>\n
Bj\u00f6rn har med f\u00f6rlossningsv\u00e4skan, men vi resonerade f\u00f6rvirrat att det h\u00e4r kommer att ta s\u00e5 l\u00e5ng tid \u00e4nd\u00e5, han kommer bli tvungen att \u00e5ka hem en sv\u00e4ng i morgon i vilket fall som helst s\u00e5 det \u00e4r bara on\u00f6digt att sl\u00e4pa p\u00e5 babyskyddet nu.<\/p>\n
Bilen rullar ut p\u00e5 E18 mot Danderyd, jag \u00e4r r\u00e4dd att krocka och tror att jag kan avv\u00e4rja katastrofer och olyckor genom att ha stenkoll p\u00e5 v\u00e4gen. D\u00e4rf\u00f6r, och bara d\u00e4rf\u00f6r, ser jag att chauff\u00f6ren \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g \u00e5t fel h\u00e5ll.<\/p>\n
”NEJ! NEEEEJ! VAD G\u00d6R DU?! DET H\u00c4R \u00c4R FEL V\u00c4\u00c4\u00c4\u00c4G!!!” gapskriker jag n\u00e4r han \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att k\u00f6ra av mot … inte Danderyd. Han rycker \u00e5t sig ratten och forts\u00e4tter p\u00e5 E18.<\/p>\n
”Jag t\u00e4nkte att vi skulle undvika att det blir s\u00e5 mycket sv\u00e4ngar f\u00f6r dig”, s\u00e4ger han. ”GPS:en s\u00e4ger att vi ska forts\u00e4tta hit\u00e5t s\u00e5 du har r\u00e4tt.”<\/p>\n
”Nej! Ja!” Jag samlar mig. ”Tack. T\u00e4nk inte s\u00e5. Vi har br\u00e5ttom.”<\/p>\n
Resan \u00e4r hemsk, v\u00e4rkarna \u00e4r hemska, chauff\u00f6ren saknar uppenbarligen omd\u00f6me och det h\u00e4nger p\u00e5 mig allena om vi\u00a0ska \u00f6verleva eller inte. Jag gastar om att jag inte f\u00e5r n\u00e5n luft, Bj\u00f6rn och chauff\u00f6ren trycker p\u00e5 f\u00f6nsterhissarna samtidigt och Bj\u00f6rn gl\u00f6mmer bort att massera mig under v\u00e4rken. Jag tappar t\u00e5lamodet med allting, och n\u00e4r v\u00e4rken inte masseras m\u00e5ste den f\u00e5 annat utlopp s\u00e5 jag b\u00f6rjar sl\u00e5 h\u00e5rt p\u00e5 Bj\u00f6rn. Jag sl\u00e5r och vr\u00e5lar MASSAGE!!! tills han \u00e5terg\u00e5r till sin uppgift i livet. Jag uppt\u00e4cker glatt att det hj\u00e4lper att bli arg, men nu n\u00e4r v\u00e4rken dalar f\u00e5r jag d\u00e5ligt samvete.<\/p>\n
”F\u00f6rl\u00e5t f\u00f6r att jag slog dig”, s\u00e4ger jag \u00e5ngerfullt och lutar huvudet mot passagerarstolen.<\/p>\n
”Haha, det g\u00f6r ingenting, du f\u00e5r g\u00f6ra precis vad du vill”, s\u00e4ger min \u00e4lskade till mig och jag t\u00e4nker att det \u00e4r ju bra att veta.<\/p>\n
F\u00f6rlossningen<\/h2>\n
Var det n\u00e5got jag l\u00e4rde mig f\u00f6rra g\u00e5ngen, s\u00e5 var det att det \u00e4r ren och sk\u00e4r idioti att sikta p\u00e5 ankomsten till sjukhuset n\u00e4r man hanterar sin sm\u00e4rta. Det h\u00e4nder fan ingenting d\u00e5. Man m\u00e5ste till exempel ta sig in genom entr\u00e9n f\u00f6rst, och d\u00e5 vill man ha lite mental buffert kvar.<\/p>\n
Chauff\u00f6ren hj\u00e4lper oss ur bilen och springer in och h\u00e4mtar en rullstol till mig. Jag s\u00e4tter mig i den, utan n\u00e5gra som helst planer p\u00e5 att sitta kvar, f\u00f6r att blidka honom och Bj\u00f6rn s\u00e5 att vi kan komma vidare.<\/p>\n
Bj\u00f6rn rullar in mig i f\u00f6rlossningsentr\u00e9n, en barnmorska m\u00f6ter oss i d\u00f6rren. Hon vet redan vilka vi \u00e4r. Jag reser mig ur stolen, blir tillsagd att sitta kvar, v\u00e4grar, tar \u00e4nnu en v\u00e4rk under h\u00f6gljudd protest och g\u00e5r sedan med p\u00e5 att sitta p\u00e5 kn\u00e4 mot ryggst\u00f6det medan de rullar in mig bakl\u00e4nges p\u00e5 ett rum.<\/p>\n
”Jag vill ha ryggbed\u00f6vning. Helst nu. Nu!” s\u00e4ger jag sammanbitet till damerna som presenterar sig. Javisst, det ska vi ordna, s\u00e4ger n\u00e5gon, men de vill se hur pass \u00f6ppen jag \u00e4r f\u00f6rst.<\/p>\n
Jag tar en v\u00e4rk lutad mot sjukhuss\u00e4ngen, vr\u00e5lar och dreglar p\u00e5 golvet.<\/p>\n
”Hur \u00e4r det?” fr\u00e5gar barnmorskan sn\u00e4llt.<\/p>\n
Jag tittar upp n\u00e4r jag lyckas h\u00e4mta mig och ben\u00e5dar henne med ett leende.<\/p>\n
”Jor\u00e5. Det \u00e4r lugnt.”<\/p>\n
Hon skrattar stillsamt, och ber mig kl\u00e4 av mig. Jag f\u00e5r en skjorta, och hj\u00e4lp att h\u00e4va mig upp i s\u00e4ngen. De ger mig lustgas, och precis som sist \u00e4r det om\u00f6jligt att avg\u00f6ra om den hj\u00e4lper men det blir i alla fall inte v\u00e4rre. De vill att jag ska ligga p\u00e5 rygg, f\u00f6r att bli unders\u00f6kt.<\/p>\n
”Jag gillar inte att ligga p\u00e5 rygg. Jag m\u00e5r illa d\u00e5. Jag vill inte ligga l\u00e4nge.”<\/p>\n
”Nej, d\u00e5 ska du inte beh\u00f6va g\u00f6ra det”, svarar barnmorskan och ser beredd ut.<\/p>\n
”\u00c4r du beredd?” fr\u00e5gar jag f\u00f6r s\u00e4kerhets skull. Hon skrattar.<\/p>\n
”Jajem\u00e4n!”<\/p>\n
Jag \u00e4r \u00f6ppen 6 cm. Detta konstateras, de v\u00e4nder sig bort och konfererar, jag tar en lustgasfylld v\u00e4rk och upplever ett par sekunders signalfel innan jag \u00e4r tillbaka:<\/p>\n
”Hahaha!” hojtar jag, ett kvarter efter alla andra. ”Det betyder att jag inte m\u00e5ste \u00e5ka hem! Eller hur? Va?”<\/p>\n
Hon skrattar igen. Hon verkar tycka att det h\u00e4r \u00e4r askul.<\/p>\n
”Nej, du beh\u00f6ver inte \u00e5ka hem.”<\/p>\n
”F\u00e5r jag min bed\u00f6vning nu?” fr\u00e5gar jag, angel\u00e4gen som en abstinensdrabbad knarkare.<\/p>\n
”Ja, vi har kallat p\u00e5 narkosl\u00e4karen.”<\/p>\n
V\u00e4rkarna kommer och g\u00e5r. De skakar mig, vrider mig, maler s\u00f6nder mig inifr\u00e5n. Jag har kastat profylaxtrams, m\u00e5lbilder, heder och sj\u00e4lvrespekt genom f\u00f6nstret och fl\u00e5sar och vr\u00e5lar i lustgasmasken, dunkar huvudet mot s\u00e4ngen och f\u00f6rs\u00f6ker krama s\u00f6nder Bj\u00f6rn hand.<\/p>\n
”B\u00e4ttre kan du, \u00e4lskling”, s\u00e4ger han och kramar tillbaka lite grann.<\/p>\n
Jag inser att ingen tar det h\u00e4r p\u00e5 allvar utom jag, s\u00e5 jag fr\u00e5gar efter ryggbed\u00f6vningen igen. Jag f\u00e5r ett svar som f\u00f6rsvinner bakom \u00e4nnu en v\u00e4rk. En krystv\u00e4rk. Helvete.<\/p>\n
”Va? Vad sa du om min bed\u00f6vning?”<\/p>\n
”Det \u00e4r ingen mening med bed\u00f6vning nu, Lisa. Du \u00e4r \u00f6ppen.”<\/p>\n
”Va?”<\/p>\n
”Ja, bebisen kommer nu. Vi hinner inte l\u00e4gga n\u00e5gon bed\u00f6vning.”<\/p>\n
”Jo, det g\u00f6r ni. N\u00e4r kommer l\u00e4karen? Har det inte g\u00e5tt l\u00e5ng tid nu?”<\/p>\n
”Vill du ligga kvar p\u00e5 sidan och f\u00f6da s\u00e5, eller vill du resa dig?”<\/p>\n
Jag k\u00e4nner att vi inte f\u00f6rst\u00e5r varandra, och b\u00f6rjar misst\u00e4nka att de inte vet vad de h\u00e5ller p\u00e5 med. Vattnet har ju inte ens g\u00e5tt \u00e4n.<\/p>\n
”Men jag bad ju om bed\u00f6vning!” ropar jag i uppf\u00f6rsbacken till en ny v\u00e4rktopp. Hon v\u00e4ntar ut v\u00e4rken och svarar ot\u00e5ligt:<\/p>\n
”Men Lisa, bebisen struntar i det. Den kommer nu.”<\/p>\n
”NEJ DET G\u00d6R DEN INTE!”<\/p>\n
”Jo det g\u00f6r den. Vill du resa dig? Du f\u00e5r g\u00f6ra det nu i s\u00e5 fall.”<\/p>\n
Jag ger upp, reser mig till kn\u00e4st\u00e5ende och h\u00e4nger med armarna \u00f6ver sjukhuss\u00e4ngens resta ryggst\u00f6d. Bj\u00f6rn st\u00e5r bredvid mig och h\u00e5ller i lustgasmasken. S\u00e5 fort jag st\u00e4llt mig till r\u00e4tta drar krystv\u00e4rkarna ig\u00e5ng, de g\u00e5r n\u00e4stan i varandra. Jag famlar frenetiskt efter lustgasen, Bj\u00f6rn f\u00f6rs\u00f6ker tr\u00e4ffa mina f\u00e4ktande h\u00e4nder med den men vi \u00e4r inte alls synkade. Jag f\u00e5r tag i den uppochner, och blir s\u00e5\u00a0arg<\/em>. Bed\u00f6vning, f\u00f6r helvete! Lustgasskiten funkar ju inte!\u00a0Ni \u00e4r alla emot mig!<\/em><\/p>\n
”JAG SKA ALDRIG MER HA SEX MED DIG!”<\/p>\n
En millisekunds mentalt eko: sa jag verkligen det d\u00e4r? Jag menar det ju inte ens. Vilken klyscha.<\/p>\n
Kroppen trycker p\u00e5 i v\u00e4rkarna, jag tjatar om vatten d\u00e4remellan, jag \u00e4r s\u00e5 t\u00f6rstig men hinner knappt dricka n\u00e5got. Sm\u00e4rtan sprider sig vidare inuti mig, ned\u00e5t fr\u00e5n magen, till huden.<\/p>\n
Jag k\u00e4nner barnorskans fingrar vid \u00f6ppningen, jag f\u00f6rst\u00e5r att de f\u00f6ljer barnets huvud och det k\u00e4nns p\u00e5 r\u00f6relserna som om hon har br\u00e5ttom. \u00c4nnu en helvetesv\u00e4rk drar ihop min kropp. Vattnet g\u00e5r, n\u00e5got ofattbart stort f\u00f6ljer med och sitter fast halvv\u00e4gs ut och jag tror att jag ska d\u00f6.<\/p>\n
De f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga n\u00e5got till mig, men jag h\u00f6r inte f\u00f6r jag hyperventilerar och vr\u00e5lar p\u00e5 all utandningsluft. Sjuksk\u00f6terskan kommer runt och st\u00e4ller sig framf\u00f6r mig, bredvid Bj\u00f6rn. Hon f\u00e4ster sin blick i min och s\u00e4ger lugnt:<\/p>\n
”Lisa. Sluta krysta.”<\/p>\n
Jag m\u00f6ter hennes blick, h\u00e5ller i den och hoppas att hennes \u00f6gon ska erbjuda bed\u00f6vning. En krystv\u00e4rk kommer, och jag krystar\u00a0inte<\/em>\u00a0f\u00f6r glatta livet. Ist\u00e4llet vr\u00e5lar jag f\u00f6rryckt och famlar hysteriskt efter en v\u00e4g ut, bort fr\u00e5n det onda, fram\u00e5t. Jag f\u00f6rs\u00f6ker trycka mig genom s\u00e4ngen, helst ocks\u00e5 genom v\u00e4ggen och bort och\u00a0jag ska aldrig stanna!<\/em>\u00a0Mina h\u00e4nder f\u00e5r tag i sjuksk\u00f6terskans underarm och griper tag om den som om hon var min enda l\u00e4nk till livet.<\/p>\n
Jag skriker. Jag drar hennes arm mot mig, stirrar henne fortfarande i \u00f6gonen och vr\u00e5lar den stackars sk\u00f6terskan rakt i ansiktet p\u00e5 varje utandning. Hon viker inte med blicken, det \u00e4r som om hon h\u00e5ller i mig med den.<\/p>\n
Jag f\u00e5r klartecken att krysta igen, och det k\u00e4nns som om de vevar ut hela insidan av mig. Allvarligt, hur l\u00e5ng kan en bebis vara?<\/p>\n
Pl\u00f6tsligt \u00e4r det \u00f6ver.<\/p>\n
Jag h\u00e4nger chockad \u00f6ver s\u00e4ngkanten, dreglar p\u00e5 golvet och skakar. Jag h\u00f6r min son protestera.<\/p>\n
”V\u00e4nd dig om, titta, han \u00e4r ute.”<\/p>\n
Jag vet inte vem som s\u00e4ger det, men jag r\u00f6r mig inte ur fl\u00e4cken.<\/p>\n
”Han lever…” s\u00e4ger jag.<\/p>\n
”Titta \u00e4lskling, vi har f\u00e5tt en smurf!” s\u00e4ger Bj\u00f6rn.<\/p>\n
Va fan, va? Jag v\u00e4nder mig om.<\/p>\n
Ungen \u00e4r bl\u00e5, och… svarth\u00e5rig?<\/p>\n
”Han \u00e4r bl\u00e5”, s\u00e4ger jag. Jag st\u00e5r fortfarande p\u00e5 kn\u00e4, barnmorskan r\u00e4cker honom mot mig och jag tar honom med skakande armar och ser till att h\u00e5lla honom innanf\u00f6r s\u00e4ngkanten. N\u00e4r hon sl\u00e4pper honom glider rumpan\u00a0ur mina h\u00e4nder och han faller en 3 cm ner p\u00e5 s\u00e4ngen.<\/p>\n
”Hoppsan!” s\u00e4ger jag glatt n\u00e4r barnmorskan f\u00e5ngar honom och plockar upp honom igen. Jag f\u00e5r hj\u00e4lp att v\u00e4nda mig om och s\u00e4tta\/halvl\u00e4gga mig ner innan vi g\u00f6r ett nytt f\u00f6rs\u00f6k.<\/p>\n
Jag stirrar p\u00e5 min vackra nyf\u00f6dda pojke, p\u00e5 det svarta h\u00e5ret, den m\u00e4rkliga hudtonen och konstaterar uppenbara asiatiska likheter. Jag \u00e4r lite chockad, \u00f6ver lag, och t\u00e4nker att det \u00e4r tur att navelstr\u00e4ngen inte \u00e4r klippt \u00e4nnu.<\/p>\n
Efter f\u00f6rlossningen<\/h2>\n
Jag skakar. Hela kroppen skakar. Jag blundar medan Bj\u00f6rn klipper navelstr\u00e4ngen och de hj\u00e4lper mig med efterb\u00f6rden. Det g\u00f6r ont, jag gr\u00e5ter och stirrar p\u00e5 min pojke f\u00f6r att f\u00e5 styrka\u00a0tills det \u00e4r klart.<\/p>\n
”Vi ska unders\u00f6ka dig nu, f\u00f6r att se om det beh\u00f6ver sys n\u00e5gonting”, s\u00e4ger barnmorskan v\u00e4nligt och v\u00e4ntar p\u00e5 svar. Jag nickar, och hon unders\u00f6ker.<\/p>\n
”N\u00e4e, det ser inte ut som om vi beh\u00f6ver sy n\u00e5got”, s\u00e4ger hon k\u00e4ckt. ”Du har tv\u00e5 skrubbs\u00e5r men det \u00e4r ingenting som beh\u00f6ver sys, det kommer att l\u00e4ka av sig sj\u00e4lvt.”<\/p>\n
Jag tror henne inte. Jag kan inte m\u00f6jligen ha klarat mig igenom det d\u00e4r utan att mitt underliv trasats s\u00f6nder och samman.<\/p>\n
”\u00c4r du s\u00e4ker p\u00e5 det?”<\/p>\n
”Jad\u00e5.”<\/p>\n
”Bara skrubbs\u00e5r…? Kan du se efter igen?”<\/p>\n
Hon sprejar mig med en bed\u00f6vningssprej, en s\u00e5n som g\u00f6r att det svider n\u00e5got alldeles olympiskt hemskt i en halv minut innan den har effekt och medan vi v\u00e4ntar pratar hon om hur ironiskt det \u00e4r att en bed\u00f6vningssprej fungerar p\u00e5 det s\u00e4ttet. Sedan unders\u00f6ks jag igen, med samma svar som resultat.<\/p>\n
F\u00f6rlossningsfika<\/h2>\n
F\u00f6rlossningsfikat best\u00e5r av tv\u00e5 sm\u00f6rg\u00e5sar med ost, skinka, sallad och tomat samt varm choklad. Vi \u00e4ter under tystnad, tittar f\u00f6rundrat p\u00e5 pojken och p\u00e5 varandra.<\/p>\n
Tomaten p\u00e5 sm\u00f6rg\u00e5sarna \u00e4r skuren i kvartar. Det g\u00f6r det klurigt att \u00e4ta med en hand, och en av dem glider av min sm\u00f6rg\u00e5s. Den landar med en v\u00e5t liten duns p\u00e5 pojkens tinning. Den \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n hans \u00f6ra, och vi skrattar \u00f6vertr\u00f6tt. Det k\u00e4nns som om denna f\u00f6rsta lilla incident s\u00e4tter tonen p\u00e5 v\u00e5r pojkes liv; andra barnet = ”det \u00e4r inte s\u00e5 farligt”.<\/p>\n
”Ska du inte ta en bild?” fr\u00e5gar jag Bj\u00f6rn.<\/p>\n
”N\u00e4… Haha, det \u00e4r taskigt,” svarar han och plockar bort maten fr\u00e5n Tv\u00e5ans huvud.<\/p>\n
Patienthotell<\/h2>\n
Det dr\u00f6jer flera timmar innan vi f\u00e5r l\u00e4mna f\u00f6rlossningsrummet. Jag k\u00f6rs i rullstol till patienthotellet, klockan \u00e4r 05:30 n\u00e4r vi f\u00e5r komma in p\u00e5 v\u00e5rt rum och sova. Bredvid s\u00e4ngen finns en s\u00e5dan d\u00e4r bebiss\u00e4ng man ser p\u00e5 sjukhus, en i genomskinlig klar plast som \u00e4r monterad p\u00e5 en sv\u00e4ngbar arm med hjul. Jag kan inte sl\u00e4ppa pojken ifr\u00e5n mig annat \u00e4n om Bj\u00f6rn h\u00e5ller i honom, s\u00e5 att l\u00e5ta honom sova d\u00e4r \u00e4r ot\u00e4nkbart f\u00f6r mig. T\u00e4nk om han slutar andas? D\u00e5 kanske jag inte h\u00f6r eller k\u00e4nner det.<\/p>\n
Vi rullar en handduk till en orm och l\u00e4gger i ett \u00f6rngott som ett improviserat babynest ist\u00e4llet.<\/p>\n
Hemf\u00e4rd<\/h2>\n
Bj\u00f6rn h\u00e4mtar frukost till oss vid 9. Vi tittar p\u00e5 tjock-TV och funderar p\u00e5 n\u00e4r vi f\u00e5r \u00e5ka hem. Jag t\u00e4nker mycket p\u00e5 Simon, och tycker samtidigt att det \u00e4r synd eftersom den h\u00e4r tiden, tiden innan vi ens f\u00e5tt l\u00e4mna sjukhuset, borde tillh\u00f6ra Tv\u00e5an helt och h\u00e5llet. Vemodigt f\u00f6rst\u00e5r\u00a0jag att ingen tid, n\u00e5gonsin, kommer att tillh\u00f6ra honom till 100%. Han har en bror. Fr\u00e5n och med nu m\u00e5ste de dela, f\u00f6r alltid.<\/p>\n
Bj\u00f6rn \u00e5ker hem efter lunch f\u00f6r att h\u00e4mta bilen och babyskyddet. Jag och Tv\u00e5an \u00e4r kvar, och f\u00f6rutom en barnmorska som kommer f\u00f6r att prata med mig om f\u00f6rlossningen och ta reda p\u00e5 min upplevelse av den, f\u00f6r att bed\u00f6ma om jag m\u00e5r bra mentalt, s\u00e5 h\u00e4nder inte mycket. Jag tittar p\u00e5 TV och pratar med pappa i telefon, men mest av allt snusar jag p\u00e5 Tv\u00e5ans huvud d\u00e4r han ligger och sover p\u00e5 mitt br\u00f6st.<\/p>\n
N\u00e4r Bj\u00f6rn kommer tillbaka \u00e4r klockan runt 17, s\u00e5\u00a0vi packar ihop och \u00e5ker hem. Jag t\u00e4nker p\u00e5 hur underligt det k\u00e4nns att \u00e5ka hem med sin bebis s\u00e5 snart efter f\u00f6rlossningen, att det inte ens g\u00e5tt ett dygn sedan f\u00f6rsta v\u00e4rken kom och att min f\u00f6rstf\u00f6dde v\u00e4ntar p\u00e5 oss d\u00e4r hemma. Vi \u00e4r tv\u00e5barnsf\u00f6r\u00e4ldrar nu.<\/p>\n
M\u00e4rkligt.<\/p>\n
$\"tvaan\"$ <\/p>\n
\n
Nyhetsbrev<\/div>
Prenumerera p\u00e5 Mammatrams blogginl\u00e4gg! Du f\u00e5r dem p\u00e5 mailen n\u00e4r de publiceras, hur trevligt som helst!