…när man har barn som insisterar på att hålla otakt i dygnsrytmen?
Inspirerad av det här blogginlägget har jag nedtecknat nattens program för allmän beskådan:
Kl HELA DAGEN fram till 22:15
Bebis: sover.
Mamma: sover inte.
Kl 22:15
Bebis: vaknar.
Mamma: påbörjar kvällsrutinen.
Bebis: protesterar mot att fräschas upp och få pyjamas. Vem vill inte gå och lägga sig med dagens käk i byxan och spya bakom örat efter att ha sovit hårt en hel dag?
Kl 22:45-00:30
Bebis låter sig extremistlångsamt övertalas att sova – men bara om det sker på mamma, och bara om hon klappar bebis på ryggen och gungar samtidigt.
Kl 01:48-04:09
- Träna grimaser: standard o, russinface, jag-kan-inte-ha-kommit-rätt, jag-sitter-på-Universums-samlade-visdom, jag-tror-DU-behöver-hjälp och fuck-off för att nämna några.
- Låta som en pipleksak för hundar.
- Skuggfäktas.
- Amma och svälja luft och sätta i halsen.
- Konsten att hålla inne en rap trots ryggdunk.
- Torrsim med fokus på benspark.
- Konsten att stirra omkull en lampa – mer träning kommer krävas.
- Stirra mamma i ögonen.
- Fisa.
Kl 07:15
Amning följt av 20 min stånk, stön och ryggsimträning utgör uppvärmningen för dagens intensiva sovpass.